Här är ridgrupperna små, gränsen mellan ridskola och privatlektioner är hårfin. Jag försöker möta alla elever på en personlig nivå och ge alla individuella saker att arbeta med under ridpassen. Jag har också en röd tråd som löper genom terminen, och åren, ett mål dit jag vill att eleverna ska komma och en väg dit.

Jag brinner lika mycket för undervisning som för hästar. För att inlärningsmiljön ska vara optimal behöver eleverna känna sig trygga. Därför är gruppdynamiken viktig. Jag märker på nästan alla mina elever att det händer något när det kommer in en ny elev i gruppen. Min fasta övertygelse är att jag inte kan ha den höga nivå på undervisningen om vi har igenridning. Kvalitén blir lidande när grupperna är instabila, det blir mer turridning än ridskola. Och turridning vill jag inte ha.