Ymir från Tjurkhult

(Ymir är en jätte i den Nordiska mytologin. Mycket passande namn, eftersom han till och med är mycket högre än Veruleiki, som är ca 143 cm.)

1999

e: Ögri från Hjortkvarn

som i sin tur är efter Kveikur frá Midsitju, som också är far till den fantastiska Askur från Håkansgården.

u: Vigdis från Bastasjö

som är efter Snerrir från Kirkjubae, som i sin tur är efter Thattur

Ägare: Eriksdal islandshästar

Färg: skimmel, född som fux med kort bläs.

Stor och gänglig herre, och otroligt trevlig. Väldigt låg i rang. Töltar klockrent och börjar hitta traven. Är för det mesta nära storasyster Freyja. Älskar henne över allt annat. Ägnar sig i bland åt stretching då han stäcker frambenen rakt fram (i uppförsbacke eller så lägger han hovarna på en stor sten som finns i hagen) så att de går i en rät linje från buken och därefter tänjer han. Det ser ut ungefär som när en katt sträcker sig. Har aldrig sett en häst göra så, varken förr eller senare. Det torde tyda på en viss elasticitet i framdelen. Går naturligt i fin, rest, form.

Vi jobbar på att få Ymir tryggare och stadigare, så att han kan gå med i ridskolan så småningom. Och kan han inte det ska han säljas.

Att Ymir inte är färdiginriden, trots att han borde vara vuxen beror på att han bara växt och växt och aldrig lagt på hull ordentligt, det är som om all näring bara byggt på uppåt och inget åt sidorna. Detta i kombination med hans överrörlighet har gjort att vi påbörjat inridningen flera gånger men stannat upp för att han inte känts redo..Det är rätt irriterande med en häst som bara trampar av sig skorna. I hagen! Nu tror vi att han växt klart och äntligen börjar han se ut som en häst i kroppen. Dessutom har han blivit stadigare. Skorna sitter kvar och gångarterna faller på plats. Nu är det störst problemet att klättra upp på honom. Högt!