Namnet kucklare kom vår son på när han var i tvåårsdåldern, och visst behövs det? Att säga tupparna och hönorna och kycklingarna är ju oerhört otympligt.

För närvarande har vi fem hönor och fyra tuppar. Tre tuppar borde hitta ett nytt hem.

Räv och hök har under åren ätit sig feta på våra stackars kucklare, men nu var det, peppar peppar, ett tag sedan vi blev av med några.

Flocken har två stamfäder; Stalin och Elvis.

Stalin var först. En stor, vacker och lugn tupp som marscherade men spikraka ben, därav namnet. En mycket trevlig herre som efter en räv-incident blev av med sin potens. Sov efter detta sittandes på rumpan, med benen rakt fram.

För att få kycklingar fick Elvis flytta in. En renrasig islandstupp.Hade en "Elvis-is-in-da-house-utstrålning". Även han en snäll tupp, van att bli hanterad eftersom han som kyckling fått sitt brutna ben spjälkat. Var stelbent och sov därför liggandes på sidan. Fick damerna på fall direkt, de gjorde som sin älskling och la sig på sidan de med. Helt plötsligt hade vi en flock kucklare som såg ut som om de stupat fulla när de sov.

Både Stalin och Elvis togs av räven.

Men de hann få bebisar först.

Det här är Elvis son, Petter Nicklas, som vi gav till våra vänner på Andra. Mamman till PN måste vara den vita hönan som syns på bilden ovan. Hon, som alla våra hönor, värper gröna ägg.

Petter Nicklas son Johan (framvärpt ur ett litet ägg av en silkeshöna?!) har fört släktet vidare. Grönvärpare-islänning-silkeshöna och gud vet vad-blandning.

Dessvärre blev det tre tuppar och två hönor i år. Här är Lillstalin

och Lilljohan. 

Några måste flytta. Snälla och vackra, visst har du ett bra hem åt dem?