| Kucklarna
Namnet kucklare kom vår son på när han
var i tvåårsdåldern, och visst behövs det? Att säga tupparna
och hönorna och kycklingarna är ju oerhört otympligt.
För närvarande har vi fem hönor och fyra
tuppar. Tre tuppar borde hitta ett nytt hem.
Räv och hök har under åren ätit sig
feta på våra stackars kucklare, men nu var det, peppar peppar, ett
tag sedan vi blev av med några.
Flocken har två stamfäder; Stalin och
Elvis.
Stalin var först. En stor, vacker och lugn
tupp som marscherade men spikraka ben, därav namnet. En mycket
trevlig herre som efter en räv-incident blev av med sin potens. Sov
efter detta sittandes på rumpan, med benen rakt fram.

För att få kycklingar fick Elvis flytta
in. En renrasig islandstupp.Hade en
"Elvis-is-in-da-house-utstrålning". Även han en snäll
tupp, van att bli hanterad eftersom han som kyckling fått sitt
brutna ben spjälkat. Var stelbent och sov därför liggandes på
sidan. Fick damerna på fall direkt, de gjorde som sin älskling och
la sig på sidan de med. Helt plötsligt hade vi en flock kucklare
som såg ut som om de stupat fulla när de sov.
Både Stalin och Elvis togs av räven.

Men de hann få bebisar först.

Det här är Elvis son, Petter Nicklas, som
vi gav till våra vänner på Andra. Mamman till PN måste vara den
vita hönan som syns på bilden ovan. Hon, som alla våra hönor,
värper gröna ägg.

Petter Nicklas son Johan (framvärpt ur ett
litet ägg av en silkeshöna?!) har fört släktet vidare.
Grönvärpare-islänning-silkeshöna och gud vet vad-blandning.

Dessvärre blev det tre tuppar och två
hönor i år. Här är Lillstalin

och Lilljohan.

Några måste flytta.
Snälla och vackra, visst har du ett bra hem åt dem?
|