| Kloka hästmänniskors hemsidor
= mer tänkvärt
Och en ridlektion! (Det är flickans hingst och hon är här fem år gammal!)
|
TänkvärtTidigare veckans citat, fick ändra rubrik eftersom jag inte hinner skriva här varje vecka. Kloka ord som andra har sagt och mina reflektioner kring dem. (Eftersom citaten även tenderar att bli litteraturtips står ISBN-nummren där om du vill läsa mer) Vecka 19 "I dag ska jag göra fel i galoppombytena". Jamen så OTROLIGT roligt med en tankebubbla där en häst står och tänker så här. Den kommer från bibeln Kyra Kyrklund. För hästar tänker ju INTE så här. Vecka 18 "Det är en lyx att få umgås med djur. Njut!" Hoppsan, kan man göra så här- citera sig själv? Har haft några arbetsveckor nu som får mig vilja lyfta detta. Det blir så galet när prestationen tar överhanden, och glädjen och lusten går förlorad. Inte minst så främjar det inte ridningen. Det här är de sista raderna i presentationen av mig http://www.eriksdal.biz/fenella.htm Vecka 11 "Det finns inget magiskt eller mystiskt med att umgås med hästar på ett naturligt sätt. I stället handlar det helt enkelt om att lära sig hur hästar fungerar, vilka sätt de har att uttrycka sina synpunkter, behov och önskemål. Därutöver behöver man öva upp sin empati (förmågan att förstå en annan individ) och förmågan att lyssna och koncentrera sig på hästen. Slutligen måste man också träna på att uttrycka sig så att en häst har en chans att förstå vad man menar. Kort sagt handlar det alltså om att lära sig ett nytt språk." Sven Forsström Inger Lantz Tala hästarnas språk ISBN 978-91-975666-3-6 Jag kom i kontakt med NH (Natural Horsemanship) för många många år sedan. Köpte Parellis bok och gick en endagarskurs för en arrogant engelsman (eller möjligen skotte) och tyckte att det verkligen var magiskt. Såg hästar som inte ville gå in i transporten på några timmar låta sig backas in och gå in självmant utan ledare. Började tänka NH och tillämpa det i vardagen. Det innebar till exempel att jag kunde hämta min häst i hagen utan att behöva gå in i den, hästen var som fjärrstyrd. Mycket praktiskt. Så stötte jag på andra som "tränade NH". Och uppenbarligen lärt sig en hel masssa teknik, men missat själva grunden: att lära sig tala med sin kropp för att kommunicera med hästen. Det blev som Jonas Gardell skrev, och som jag tidigare citerat, en mekanisk tom ritual. Skönt då med en "NH"-bok som tar upp det viktigaste. Jag ler varje gång jag läser en annons där det står att hästen är NH-tränad...hoppsan en häst som talar hästars språk...så praktiskt för den. Vecka 5 "Nä, det var enkelt. Man kunde göra fyra saker, jag har gjort tre." Så här sa Magnus efter sin första ridlektion (och andra gången i livet på hästryggen, den första var på Skansen och då blev han "avkastad"???!). I dag skulle Mange aldrig säga att ridning är enkelt, eller att han kan allt. För så här är det. Ju mer man har ridit, ju mer förstår man hur svårt det är. På den tiden vi hade turridning lärde vi oss att det inte lönade sig att fråga om turryttarna kunde rida, för de som sa att de inte var duktiga hade ridit tillräckligt mycket för att få respekt för vad som verkligen är en duktig ryttare. Värst åt andra hållet var den "ridvana" tanten som satte sig upp på hästen, körde hälarna hårt i sidorna och ryckte i tyglarna. Hon satt på vår flotta, snälla, känsliga och heta Silfri. I panik flydde han fram i pass och tanten säger" Den här hästen kan inte tölta". Sällan har jag blivit så arg, vilket övergrepp på häst. Så jag snäser, "han har tölt i SM-klass, men du kan inte rida". Som tur är kunde jag gå därifrån. Och ni som känner mig vet att jag sällan utrycker mig så burdust. Jag är fortfarande arg på henne, 7 år senare. Budskapen: 1.Var nöjd med de framsteg du gör PÅ DIN NIVÅ. 2. För att bli en skicklig ryttare måste man rida många hästar varje dag. Det ligger mycket jobb bakom varje framgångsrikt ekipage. Är man hobbyryttare så kan man inte ha samma krav på sig själv som en proffsryttare. 3. När du tycker att ridningen plötsligt blivit svår, och att du har blivit en sämre ryttare, kom ihåg att det är för att du har blivit en bättre ryttare. 4. Om du fortfarande växer kommer du komma i svackor som beror på att din kropp förändras och det tar tid att ställa om. Härda ut. Du kommer sluta växa. Och de tre saker som Magnus gjorde där på ridskolan på Hemfosa för snart 20 år sedan? Ja, inte var det skritt, trav och tölt, som han trodde. För just den hästen grisepassade bara. Det tog tid innan vi förstod det. Och inte gör det historien sämre. Vecka 4 Här kommer en länk till ett filmklipp jag blir alldeles varm av; http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/haestnaeringens_nationella_stiftelse/video/view/ridning-foer-funktionshindrade-170 Ofta är det lätt att bara se sina fel, och man har ont i foten, eller är sned i axeln (ger mig själv en känga nu) och använder det som bortförklaring till att det inte går perfekt när man rider. På pedagogikkursen på Strömsholm visade Agnetha Aronsson en film från OS där en ryttare med bara en arm red dressyr. Snyggt och prydligt. Ekipaget red in på en perfekt volt, och hoppsan, ryttaren saknade också ett ben. Dessutom tog sig denna man upp på sin stora häst utan hjälpmedel. Med ett ben! Måste ta mig i kragen. Vecka 3 2010 "Får jag klappa hunden" Vissa saker snurrar i mitt huvud under lång tid innan jag lyckas få dem på pränt. Det här har jag funderat länge på. Jag var ett stackars barn som aldrig fick en hund (kompenserar för det nu), men kunde alla hundraser. Alltid när jag mötte en hund slog mitt hjärta glädjevolter. Alltid frågade jag "Får jag klappa hunden" innan jag klappade. Jag tror att det var för att min mormor (som jag till stor del fostrades av, hon var min dagmamma) inte ville att jag skulle bli biten. Men det finns fler fördelar med att ställa frågan. Och är man ett fan av Cesar Milan faller sig det som följer naturligt. Hunden hinner lukta innan den främmande människan ger sig på den. Hundar är nos-syn-ljudvarelser, vi är ljud-syn-nosvarelser. Det är att visa respekt för hunden som art att först låta den nosa, innan vi börjar låta. Men kanske ännu mer är det att visa respekt för hundägaren som hundens flockledare. Kanske kämpar hundägaren med att lära hunden att inte överfalla människor (mina hundar som alla älskar människor så att de nästan spricker skrämmer slag på vissa när de överfaller dem med sin handgripliga kärlek och brist på respekt för människan som ledare). Då måste hunden vänta på tillåtelse att få hälsa, från hundägaren. Och har man en hund som lätt blir uppjagad, ska man inte hälsa på den innan den lugnat ner sig. Och när hundledaren säger åt hunden att komma, eller sluta hoppa, måste den som inte leder vara tyst, annars blir det en kamp om makt mellan människorna, och hunden blir förvirrad. I hästvärlden kan det finnas paralleller, till exempel med kampen att få vissa hästar att vara rädd för eltråden, så att de håller sig i hagen (det bor ett par utbrytarkungar här, Veru känner av när elimpulsen kommer och kryper under tråden mellan dem otroligt smart häst och inte alls önskvärt beteende). Och så kommer någon och matar hästen över tråden. Grrr. Ännu värre var det med en häst vi delade stall med som var allergisk mot protein, den vänligt menade matningen blev ett dödshot. Jag återkommer till det här i inlägg efter inlägg. Vi måste lära oss djur i dagar då få lever med djur till vardags. Vi måste visa både djur, och människor respekt.
Vecka 43 2009 "Varje rörelse avstannar så småningom. Rörelseenergi övergår till lägesenergi. Varje rörelse blir så småningom institutionaliserad. Det måste vara så. Men i och med institutionaliseringen går något djupt nödvändigt, något djupt levande förlorat. Innehållet riskerar att bli form, religionsutövandet riskerar att övergå till mekanisk ritual, och då står vi där och är tomma." Jonas Gardell, Om Gud. ISBN91-1-301160-x (En oerhört intressant bok!) Nu ska jag knyta ihop tankar om religion att innefatta tankar om ridning. Just så här kan det även vara inom ridningen, och nu ska jag igen vara lite obekväm. Så fort filosofin och ifrågasättande ger vika för ett "så- här gör-man-det-bara-är-så"-tänk riskerar utvecklingen att avstanna. Jag tycker att man även inom häströrelsen kan stöta på fundamentalister, människor som är ortodoxa någon viss rörelse inom hästsporten. Och precis som inom religionen finns det människor som skor sig på detta. Det finns hästägare som går kurs i hästhantering och lär sig metoder som fungerar ihop med hästöga och rätt tajming, men när själva filosofin bakom metoderna inte landat i hästägaren bara blir det larvigt snurr. Det blir tomt. Det finns inriktningar som trots att det säljs litteratur inom området vill (eller kräver?) att man ska ha gått utbildningar inom deras strikta system för att i sin undervisning få säga att man använder deras metoder. Det finns sadelmakare som hetlevrat förkastar alla andra sadlar än just de som de själva säljer. Och trots att det sker en snabb utveckling inom alla områden i hästsporten kan man inte erkänna att det finns andra metoder eller annan utrustning som fungerar lika bra. På 400-talet före Kr sa Oraklet i Delfi att den klokaste mannen i Aten var Sokrates. Aten vimlade på den här tiden av stora tänkare och män som såg som sin uppgift att utbilda andra. Sokrates var en udda figur som vandrade runt på gator och torg och ställde frågor till andra för att i samtalets form söka kunskap. Sokrates sa att det enda han med säkerhet visste var att han ingenting visste. På Instruktörsseminariet på Hólar för ett par år sedan sa Eyolfur att det de visade oss då var det de trodde vara bäst just den dagen, i morgon hade de kanske lärt sig något mer. När man börjar reflektera, vad händer då? Vet du till exempel varför man stiger upp på vänster sida? Eller vad käkremmen är till för? Båda är arv från rytteriet. Man stiger upp på vänster sida eftersom man har värjan på vänster höft...nej just det..vi rider ju inte med värja..få av oss i alla fall. Så vi stiger av gammal ÄRVD vana upp på vänster sida och snedbelastar både häst och sadel. Inte bra. Den enda förklaring till käkrem jag hittat (fick leta i många år) är att den sitter där för att tränset inte ska glida av hästen när man är tvungen att släpa hem den efter sig efter ett hårt slag. Och hur många av oss krigar på sin häst? Ytterligare ett exempel; jag läste i en bok (som propagerar oreflekterat för en viss sorts sadlar bland annat) att betten är obehagliga för hästen eftersom de trycker på tungan och hindrar hästens naturliga sväljreflex. Samam dag skulle jag som tur var till hästtandläkaren Christer Korpe på ATG-kliniken i Stav. Tänkte att jag samtidigt skulle passa på att springa in på Lill- Hästen och köpa minst ett tungfrihetsbett. Men råkar haspla ur mig en fråga om bett. Christer visar mig då hur ett tungfrihetsbett vilar på hästens laner och jag får själv känna hur lite kött det är till skelettet där. Det blev inget tungfrihetsbett. Jag tror att för att utvecklas som hästmänniska måste man fortsätta söka kunskap från många håll och, viktigast av allt, lyssna till sin häst.
Vecka 38 2009 "Man talar mycket om att hästen ska visa människan respekt men det är viktigast att vi visar hästen respekt. Det handlar om att respektera hästen som den art den är" Så, ungefär, sa Eyjólfur Ísólfsson på clinicen på Strömsholm i september 2009. Just ordet respekt har studsat runt i min skalle på senaste tiden. I svensk ordbok står det Respekt * visad eller upplevd (tillräckligt) hög värdering av person(s egenskaper) e d (syn. aktning). I mina öron är respekt något fint. I forntiden, när jag arbetade på kommunalt högstadium hade jag många långa heta diskussioner med pojkar som tolkade ordet annorlunda. I deras värld fick man respekt om man slagit tillräckligt många tillräckligt hårt så att de blev rädda. Man kunde se på någon när de gick i korridorerna att de hade respekt, för då undvek de andra honom. Helt sjukt tycker jag. Men gång på gång hör jag människor säga: " Jag är inte rädd för hästar/hundar (yeah right, min anm) men jag har respekt för dem." Jag kan slå vad att om sagda person möter en häst, eller en hund, i en korridor, trycker h*n (oftast en han, av någon anledning) upp sig mot väggen. Nu vill jag påstå att JAG har respekt för djuren. Och jag förstår att Eyjólfur har samma tolkning av ordet. Respekt för djur handlar om att lära sig så mycket som möjligt om djuret och att se till att deras vardag blir så naturlig som möjligt Det innebär att jag dagligen tränar upp mitt kroppsspråk så att hästarna ska kunna läsa av mig enkelt och rätt. Det innebär att hästen inte kommer in i min komfortzon utan att jag, med mitt kroppsspråk, gett den tillåtelse. Det innebär att jag inte stänger in hästen mer än nödvändigt, varken i hus eller mellan hjälperna. Det innebär också att jag läser hästens kroppsspråk och närmar mig den med den pondus som behövs utan att hota den. Det innebär att jag ser till att hästens tuggbehov och rörelsebehov blir tillfredställt, samtidigt som jag ger den rätt näring. Jag anpassar mig så långt det går efter hästens natur och kräver inte att hästen ska vara människa. Listan kan göras lång. Att jag har respekt för djuret innebär att om jag mötte en häst i en korridor skulle jag ställa mig i vägen, göra mig stor (armarna ut) andas ut och säga hoo, eller vissla. Om jag,med den kunskap om hästens kroppsspråk jag har inte skulle se att den här hästen har panik. Då skulle jag flytta mig. Rädda hästar kan vara farliga. Kalla saker vid dess rätta namn! Hur många tår trampade jag på nu? Hästar är bytesdjur. De använder sällan agresitivitet, de flyr hellre. De slåss när de är trängda och hotade av rovdjur. I sällsynta fall slåss de när det är oklart vem som har högst rang, men som tur är sparar de energi så långt de kan och de flesta maktkamper handlar bara om vem som flyttar vems ben. Osäkra människors ben är ofta lätta att flytta. Och då vet ju hästen vem som bestämmer och behöver inte slåss... Vi är egentligen ganska lika, eller hur? Vem i korridoren flyttar vems ben? När jag gick på högstadiet satt de hårda killarna med benen rätt över korridoren, man fick antingen ta en omväg eller hoppa över, med krokbensrisk. De flyttade mig lätt som en plätt. Det var de som hade makten. MEN de hade tagit makten med våld. Jag hade inte gett dem makten för at de var de som visste bäst. För dem hade jag ingen respekt, snarare förakt. Samma samma med hästar. Om vi inte visar dem att vi förtjänar deras respekt kommer de hela tiden att ifrågasätta oss. Det är därför det är så viktigt att lära sig om hästen och inte bara om ridning. Vecka 11 2009 Gudmundur Einarsson i boken Islandshästen 1: "Det har sagts att det år lätt att kuva en häst till underkastelse, men en svår konst att glömma stoltheten och lära sig att lyssna till hästen och samarbeta. Här är det först och främst fråga om människans karaktär. Även om hästen är ett mycket lydigt djur, villig att tjäna människan, stundom på gränsen till underdånghet, är den innerst inne människans jämlike och kräver aktning och erkännande. Endast om denna ömsesidiga respekt och tillit finns, visar hästen fram sina bästa sidor." Behöver jag kommentera? Boken Islandshästen 1 skrevs av Stina Hellmersson i början av 90-talet. Den är en artikelsamling med intervjuer med allehanda islandshästaktoriteter. Mycket är fortfarande intressant men det är slående hur mycket som har hänt. Jag tror till exempel att ingen skulle beskriva hur man rider fyr- respektive femgångshästar i dag som man gjorde då. Hoppas jag. Men det som utvecklats är utrustningen och ridningen. Resten är som det var. En häst är en häst, för att citera Pether Markne. Vecka 9 2009 Lena Lenartsson: "...när det fungerar har man hästen i sin maggrop och den ligger och kurrar där som en liten kattunge." Lena Lenartsson har en av mina absoluta favorithemsidor. Hon delar så generöst med sig av sin stora kunskap. http://www.landsbergaislandshastar.se När man utbildar sig till ridinstruktör uppmanas man att använda sig av metaforer och liknelser. Sålunda florerar det en hel del sådana. Den här är väl gullig? Men hur får man det att kännas som om man har hästen i sin maggrop? Följ länken ovan och lär dig mer om ridteknik. Det finns mycket mer matnyttigt på Landsberga-sidan om hästens form och gångarter. Du kan också testa om du ser vilken gångart hästen går i eller om den har taktfel. Lena är dessutom medförfattare till grundkursboken om islandshästar Islandshästar : skötsel, hälsa, gångart
Vecka 1 2009 Magnús Skúlasson: "Ju mer man klarar av att vara närvarande och koncentrerad, desto mindre hjälper behövs" Citatet är taget ur boken Islandshästen- Vägen till framgång med hästen som partner ISBN 91-518-4575-X I bland händer det att jag verkligen får flyt i ridningen. Hästen och jag dansar fram och han följer mina tankar. Allt är mjukt harmoniskt och underbart. Och så händer något. En bil kommer, en hund skäller eller jag börjar tänka på vad vi ska äta till middag. Då är flytet borta. Vissa hästar reagerar med att springa åt fel håll. Bara för att jag slutat att vara mentalt närvarande. Hästar är här och nu-varelser. De är bytesdjur och därför inställda på flykt. De sover lite och använder sig främst av synen för att se om de är hotade. I den stund de märker en fara, eller tror sig märka, springer de. Det finns ingen framförhållning i detta. Så springer de en bit (jag tror att Monty Roberts säger motsvarande sex varv på longervolten) stannar upp för att se om faran är över och om den är det lugnar de ner sig. De lever i stunden och när vi är med hästar ska vi också vara här och nu. Det är att visa respekt för hästen.
Vecka 49 2008 Det är väldigt roligt när man får respons i skrift så att man kan använda den. Det är ju lätt hänt att man förvränger ord om man citerar vad någon har sagt. Det är skönt att få bekräftelse på att det budskap jag vill få fram är tydligt. Jag är övertygad om att om man vill bli en bra ryttare så måste man lära sig om hästen som art. Ju mer man lär sig om hästen ju lättare har man att anpassa sig så att hästen får det så bra som möjligt. Vi begränsar hästens möjlighet att leva så som den är skapt bara genom att ha den i fångenskap. Om man inte tror att Gud skapade hästen för att vara människans slav måste vi behandla den respekt den förtjänar. Ofta gör vi fel, inte av illvilja utan av okunskap, och behandlar våra djur som om de vore människor. Låt mig ta två exempel; vi vill gärna ge hästen något sött och gott för att visa hästen att vi älskar den och för att hästen ska älska oss. Hästar tänker inte så. Hästar matar inte varandra hur goda vänner de än är. Vidare vill vi gärna ställa hästen i en torr box med massor av strö för att den ska få sova. För det första sover en häst ca tre timmar per dygn. Utspritt på ungefär 40 tillfällen! För det andra vandrar hästar gärna på nätterna, de är ju mer lättfångade byten när det är mörkt. Alltså sover de mest på dagen, i flocken där de känner sig trygga. Nog om detta innan det blir en roman. Mitt andra huvudfokus handlar om ryttarens sits. Den som alltid kan bli bättre. Den som jag ständigt kämpar med själv. Gång på gång ser jag hur mycket bättre hästarna går när ryttarens sits förbättras. Vill man ha en bättre häst lönar det sig att träna sin egen kropp! Hästen är inte skapt för att bära människan (tillbaka till Gud) och därför ska vi lära oss att störa hästen så lite som möjligt när vi sitter på den. Vecka 47 Bent Branderup: (Oj,oj nu vet jag inte säkert var jag hittat detta citat, men Branderup har en hemsida och där står det nog inte...) "Att rida är en livskonst. Och som livskonstnär lever man inte längre, men mer." Men visst är det underbart? Att vi som rider är livskonstnärer. Helt tveklöst är ridning en konstart, för att bli en skicklig ryttare måste man träna mycket och ha hjärtat med sig. Säger man inte att där våldet tar vid tar skönheten slut? Säkert är i alla fall att mjuk ridning är vackert. Och säkert är också att ryttaren peakar vid hög ålder, mellan 40 och 45, då utövare av de flesta andra idrotter för länge sedan sett sinna glansdagar.
Vecka 43 Pat Parelli (igen): "Play with the horse" . Här pratar vi om inställning till ridning. Benni Lindahl är inne på samma spår. I Bennis film Träning av Islandshästar säger han att han planerar in lekdagar. Dagar då han gör annorlunda saker, till exempel rider i bäcken. Han säger också att det inte alltid går som man tänkt, att hästen kanske springer runt hindret istället för över, eller att man tappar handhästen, men att det inte gör så mycket. Så blev detta mer Benni än Parelli...filmen är helt ljuvlig. Den brinner av kärlek till hästen, och så är det ju filmat på vackra Island. Vecka 42 Kyra Kyrklund ” Om du gör som du alltid har gjort kommer det att gå som det alltid har gått”. Har det gått bra så är allt som det ska. Har det gått mindre bra är det dags för förändring... Kyra är husgud. Allt hon säger är så klokt! (ISBN: 91-534-2435-2) Vecka 41 Michel Robert ” All those who have succeded have tried!” Michel Robert är en fransk hoppryttare som har skrivit en fantastisk bok som heter The Secrets and Method of a Great Champion (ödmjukt, eller hur?). Till stora delar handlar boken om ryttarens mentala inställning vilket gör att den berör inte bara ryttare inom andra discipliner utan även alla människor. Han talar mycket om alla hjärnspöken som hindrar oss att lyckas. Hur vi gärna kommer med bortförklaringar (det blåste för mycket, jag åt för mycket till middag, jag har inga magmuskler och så vidare) istället för att försöka göra ett försök. Han säger att om vi gör fel så är det för att vi behöver göra fel. Jag kommer få tillfällen att återkomma till Robert många gånger för boken är full av bra citat. (ISBN: 2-95 20602-2-3) Vecka 40 Nu spinner vi vidare, vad händer om hästen inte lyssnar på den hjälp vi gett? Nu tänker jag citera min mentor Ia Lindholm. (Ias och Dennis hemsida är föresten lysande; www.iaodenni.nu). Kan
man säga det tydligare? I den bästa av världar behöver vi bara
ge fjäderlätta hjälper, men ibland räcker inte det. Många blir
då tjatiga (sparkar, sparkar, sparkar, sparkar… eller drar, drar,
drar, drar…). Handen på hjärtat, vem blir sammarbetsvillig av
tjat? Inte jag i alla fall. Inte heller mina barn, inte mina elever,
inte min man. Jag kan nog inte komma på någon. Hästar mår bra av att
vi är tydliga, svart eller vitt. Gråsoner gör bara hästen osäker.
Vi ber snällt men om hästen inte lyssnar måste vi säga till på
skarpen. Lite trixigt är det att om hästen överreagerar då
(springer i väg för fort om vi sagt att NU SKA DU GÅ FRAM, tvärbromsar
om vi sagt HALT, skuttar åt sidan om vi sagt FLYTTA eller vad det
vara månde) ska den belönas. Tydlighet ger trygghet. Och som det så ofta förhåller
sig tror jag att man kan förstå människor bättre av att lära
sig om hästar. Har du någon gång haft en otydlig chef eller lärare
förstår du vad jag menar. Om inte ramarna och målet är tydligt
tar en massa kraftödande processer vid. Maktspel är ett; Vem är
kungen i klassrummet? Vilken individ ska styra över verksamheten i
arbetslaget? Konflikter pyser under ytan eller blossar upp, man känner
sig otrygg och vet inte var man står och vad som förväntas av en.
Mycket tid går åt till lismande, balansen i gruppen rubbas. Många
mår dåligt. Stämde det? Då kanske du kan tänka
på dig själv som ledare för den verksamhet som vi kan kalla
ridturen. Det är du som leder er mot rätt mål och som bestämmer
ramarna (det kan till exempel vara de krumelurer ni ska rida) som
ska följas för att nå målet (till exempel en mer lösgjord tölt).
Hästen måste vara förvissad om att du vet vad som krävs men du måste
också ha en häst som vill arbeta med dig för att nå målet gemensamt.
Ni ska arbeta som ett team med en ledare. Och alla ska vara glada! Och hör sen! Vecka 39 Det här är ett av minna absoluta favoritcitat och det passar ihop med förra veckans citat. Ju snabbare vi belönar hästen
med eftergift (och nu menar jag eftergift med alla hjälper, inte
bara tyglarna) ju mer lönar det sig för hästen att göra rätt.
Vilket bidrar till en mer lyhörd, mer sammarbetsvillig och gladare
häst. För att förstå detta bättre är mitt hetaste tips att se på hästar i töltarbete. När hästen får eftergiften i tygeln lossnar bogen och hästen rör sig vackrare. Men för att kunna ge efter måste man ju först samlat hästen. En häst som lullar runt i ett bekvämlighetstempo i lång form rör sig sällan vackert. Tycker jag. Förhållning och eftergift i skön förening är vad vi strävar efter. Ju bättre utbildad och tränad hästen är ju färre och lättare förhållningar behöver vi göra. På en häst som går emot kan vi dock behöva göra en kraftigare, men kort och snabb, förhållning. Eftergiften är fortfarande det som gör att förhållningen ger önskat resultat. Vecka 38 2008 Geoffrey
Hattan; ”A
rider should not be allowed to do anything until he is capable of
doing nothing” Den bästa träningen får man om man blir longerad så att man bara kan koncentrera sig på sin balans.
|