De två första fölen fick vi på köpet när vi köpte ston, men sedan har vi varit tvugna att tänka till. Så här resonerar vi:

För det första, det är islandshästar, tölten är viktig.

För det andra har vi haft för många hästar med nästan obefintlig trav, traven är också viktig.

För det tredje, det finns ingen anledning att välja hingst som förväntas nedärva gång sämre än medel, 8or är det absolut lägsta man kan gå (utom i pass, vi råkar ha valt flera fyrgångshingstar). Det är så läckert att ha en häst som redan första gången vi ökar tempot både har ren trav och ren tölt. Det gör ju livet enklare.

För det fjärde, lynnet är viktigast. Men med bra lynne menar vi inte att hästen är snäll att klappa på. Vi vill ha hästar som tycker om att bli ridna. Och hästar som har svårt för en gångart brukar ju inte tycka att livet är toppen när man tränar den svåra gångarten. Att hästen har visat sig klara av stressiga tävlingssituationer, gärna i många år, tycker vi är ett bevis för att hästen är en trevlig arbetskamrat. Ett extra plus är också att få se hingsten i annat arbete, som när vi såg Reynir på clinic i vardagsarbete.

För det femte, hingsthållaren är lika viktig som hingsten.

För det sjätte, man säger att hingsten ska förstärka stoets goda sidor, men den behöver också kompletera stoets svaga sidor. Vad annat finns kvar än topphingstar? Och lite tur?

Och så är det de där stamstona. Det finns ston som lämnat bara bra avkommor. De vill vi ha gener från.

Det finns så mycket att lära sig, och det är spännande.

Slutligen brukar  vi säga att det egentligen inte är avel vi pysslar med, vi pysslar med ridutbildning. Egentligen. Ändå blir det några föl varje år. Det är extremt roligt med avel.

2005 köpte vi ett sto från Island, Skíma frá Ríp efter Feykir frá Hafsteinstödum. Första natten lyckades hon trassla in ett bak(!)ben i över(!)tråden. Det var en lång läkningsprocess och det blev aldrig tillräckligt bra för att hon ska kunna vara ridhäst. Det kändes eländigt men med facit i hand blev det inte så tokigt eftersom hon är ett så bra avelssto.

Det är kanske bara att inse att det avel har blivit en viktig del av vår verksamhet?

Neder Söderbyfölen

Skímas föl:

Gáski 2006 e Mattur frá Keldudal (livmodersimport)

Frosti 2009 e Reynir frá Holshusum

Ívar 2010 e Divar från Lindnäs

Hít 2011 e Hrannar von Svada-kol-kir

Sigurrós 2012 e Sóldan frá Hvitanesi

Njóli 2014 e Viggur från Neder Söderby

Ylva 2017 e Mökkur fra Varmaleik

Mánadis föl:

Píla 2005 e Solfari från Oviksfjällen

Vigdís 2015 e Viggur från Neder Söderby

Freyjas föl:

Viggur e Sóldan frá Hvitanesi

Brás föl:

Sara 2010 e Ljósálfur frá Fellskotti (moderlivsimport)

Sóls föl:

Dreyra 2012 e Así frá Lundum (moderlivsimport)

Nott 2020 e Frosti från Neder Södery

Ljónslöpps föl:

Netla 2014 e Frosti från Neder Söderby

Stakas föl

Svarta Perla 2018 e Postur fra LittlaDal

Blesi 2017 e Karri fra Gauksmyri

Ymir  2020 e Frosti från Neder Söderby

Melodias föl

 Trymbill 2017 e Ivar från Neder Söderby

Rans föl

Nattfari  e Frosti från Neder Söderby